Evigt gröna ängar

Igår kväll ringde min kamrat som har den andra hästen, Lina, som har gått på bete med min faxen och berättade att de hade åkt nu. Det känns konstigt det är ju något man varit inställd på sen jag röntgade Fax där i mitten på maj, det fanns liksom inget att göra han var sönderkörd. Med sina stora benpålagringar i vänsterbakknä. Det är helt otroligt att han har sprungit ändå. Men det var hans liv. Det bästa han visste var att trava, helt överlycklig vid utselning hade han varit hund hade han viftat på svansen och schäferylat. Hoppas han travar med sin bästa kompis på de evigt gröna ängarna och att de inte har ont längre nu i alla fall.

För att hagen inte ska vara tom när jag kommer hem så står det två ston med föl där nu. Mitt föl Signe Tabac med mamma Mina Tabac och Soraja Tabac med sin mamma Pärla. Så till vinterna ska de börja tömköras för att sedan sopa banan med alla Järvsö Faks avkommor. Det ska bli skönt att ha en häst från början där ingen annan har varit och taffsat och förstört.